fredag 25/9 del 2

Alldeles nyss slog det mig att Jäklar så fort tiden går! Jag tänker den tanken minst 2 gånger om dagen. Men det är inte så konstigt, tiden rent ut sagt flyger ju iväg.
Förut, innan Neos tid märkte jag det knappt men nu så här mitt uppe i mamma livet så tänker jag som sagt på det x antal gånger varje dag. 
Det var inte länge sedan Neo låg i sin säng och genom att sträcka upp sina armar, som förövrigt var så korta att dom knappt nådde över huvudet, visade att han inte ville ligga ner längre. Nu förtiden så använder han sig av lite mer högljuda protester än så.

Ja det var väl det jag villa få ur mig för stunden.

På återseende!

Neo & Moffa



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0