Op 3
Han är så duktig och medgörlig så det har inte varit några större problem förutom med mig, mina nerver har suttit utanpå kroppen och gråten har inte varit allt för långt bort.
Operationen tog lite drygt 4 timmar. Man hinner tänka både ett och annat under den tiden vill jag lova.
Operationen gick som planerat, tack och lov. Efteråt fick vi veta att det gått så pass långt att två av hörselbenen gått av samt smaknerven. Smaknerven går inte att göra något åt men dom har rekonstruerat örat innuti för att förhoppningsvis kunna få tillbaka lite mer av hörseln som för tillfället ligger på 50 decibel.
I och med att detta inte upptäkts tidigare kommer han att få gå på kontroller livet ut då det finns risk att det det kommer tillbaka.
Detta har kunnat undvikats om man gjort en grundligare undersökning vid den första opertationen och då har förmodligen varken hörselbenen eller smaknerven hunnit gå av. Det har alltså inte hunnit göra lika stor skada som det gjort nu.
Jag vet att man inte ska älta och tänka på det som varit som man inte längre rår på...
MEN nu gäller det min son, det käraste jag har, som om man handlat annorlunda vid ett tidigare skede inte behövt genomgå en så pass stor operation som detta var och följderna som detta får har inte funnits.
Lex-Maria anmälan?
Idag har Neo varit inne på operation ännu en gång med sitt öra, allt gick bra me denna op och Neo är så himla duktig <3
Men..MEN, att man inte ska kunna lita på att man får samma vård av olika läkare, eller rättare sagt att man ska kunna lita på att man får RÄTT vård vilken läkare man än får?
Så här är det, sist han opererades så tog en polyp bort i höger öra, en polyp är en indikation på att det oftast är något mer bakomliggande fel, (vilket jag har sagt tusen tusen tusen gånger, men det har viftas bort från allt vad sjukhuspersonal heter) men op-läkaren i fråga gjorde tydligen ingen grundlig undersökning under själva operationen, han skickade inte ens iväg det borttagna på analys vilket ska vara en rutin. Utan han tog bort det som syndes i örongången och så var det med den, sen han var han klar...
Efter operationen idag tog op-läkaren (som jag förövrigt skulle kunna ge världens kärleksförklaring trotts att det var en dam i övre 50 årsåldern) mig och Kicken in på ett rum, redan då fick jag bita ihop och svälja för att inte börja gråta. Hon berättade att det var tråkigt att det gått så långt som det gjort och visade på en tavla med ett öra på vad som hänt eller rättare sagt händer i Neos öra.
Det är så att det har blivit en "ficka" snettovanför Neos trumhinna, utsidan på den här "fickan" fräter sönder hörselbenet och förhoppningsvis har det inte börjat fräta på skallbenet.
Detta leder givetvis till ännu en operation, men denna blir den största hitills.
Då dom i första hand ska avstanna det som pågår och i andra hand försöka rädda hörseln. Vi fick tid redan den 25e och till samma op-läkare, så det är snabba ryck när det väl gäller.
Hade första op-läkaren gjort sitt jobb korrekt hade det inte gått så här långt.
Behandlas inte det här i tid kan det leda till dövhet, ansiktsförlamning och givetvis smärta, det sista har Neo redan har fått stått ut med. Våran lilla fighter <3
Känns som att jag bara är arg varje gång jag bloggar, men det är tammefasiken med all rätt.
