En sten..ETT BERG har lyfts ifrån mina axlar! (:
Neo har haft ont i ett av sina två små öron nu ett tag. Vi har varit till två olika doktorer och dom har sagt näst intill samma sak, att det är nedsatt rörlighet på trumhinnan. Fine, det köper jag men på nätterna får han ju verkligen super ont! Gråter och sparkar i sömnen, vi väcker han och han blir helt hysterisk! Mammahjärtat går liksom i tusen bitar när man är hjälplös. Så där har det varit nu varenda natt sedan första läkarbesöket. I och med att jag är hypokondriker ut i fingerspetsarna så har jag inte nöjt mig med att örat är det enda felet. Förän idag, nu ikväll då jag surfade runt, DÄR ja!! Va fan, snacka om att slå huvudet på spiken. NATTSKRÄCK! Varenda mening, varenda litet ord stämmer in på hur dessa nätter har varit. Det är inte roligt, men jag jublade, nästan då jag slog en frivolt för jag blev så glad, så lättad. Nu vet jag till 110% att han inte har någon allvarlig sjukdom som jag självklart trott tidigare.
– Nattskräck är en företeelse som inträffar hos barn mellan 3-6 år och drabbar ungefär 5 % av barn. Det kan tolkas som mardrömmar av föräldrar men är annorlunda. Det inträffar oftast i början av natten och barnet blir aldrig klarvaket. Nattskräck är ofta förknippat med stor stress och skräck hos barnet. Till skillnad från mardrömmar bör man inte försöka trösta barnet, eller väcka det, då attacken kan bli värre. Det är istället bättre att vänta ut nattskräcken och se om barnet vaknar helt eller somnar om. Till skillnad från mardrömmar brukar barn inte heller minnas nattskräck.
Hej AK, våran Linnéa har haft nattskräck sen hon var under 1 år. Tror inte det är så vanligt att det börjar redan då. Turligt nog är det inte allt för ofta. Skit jobbigt är det i alla fall när det inträffar. För oss blir det bara värre om man tar i henne eller försöker väcka na. Funkar bäst om man bara sitter bredvid och vänta ut skiten. Känner sig skapligt hjälplös. Men, men det växer väl bort nån gång, ju förr destå bättre :)
Ha det bra / Linda
Ja, alltså jag lät väl knäpp då jag tyckte att det var en lättnad och inse att det är nattskräck han har. Men nu vet jag ju att han inte gör så för att han har ont. Men det blir, precis som du säger Linda, värre om man väcker honom. Det enda man kan göra är att vänta ut det. Jag har hört fler som fått det i så låg ålder som 1 år, huva, stackars! Nu håller vi tummarna att det försvinner fort som fan :-)
