-

Som ett yrväder från norrlands skogar hoppar jag in i bloggvärlden, hej hopp! Men det är faktist inte så roligt idag, inte alls faktist. Rättare sagt så är det så tragiskt att mina ord kan i somligas öron låter ynka i gämförelse med va de känner. Världens bästa körledare har gått ur tiden, Hartvig Gjesdahl har vandrat vidare och lämnat hela körsverige med ett stort tomt hål. Vila i frid kära du.

Jag blir så illa berörd varje gång något händer som har med döden att göra. Så fruktansvärt. Det får mig, för det första, att tänka på mormor <3 då hon vandrade vidare för inte alls så länge sedan.
Givetvis tänker jag på alla mina nära och kära som finns på andra sidan men den som jag tänker på, som känns mest overklig är Emma. Min fina Emma <3



Blev lite extrajobb idag vilket jag inte alls hade något emot. Nä inte ett jävla dugg faktist.
Jag älskar detta jobb, kollegorna och hela varuhuset för den delen, det är väl så det ska vara? Jag menar, inte fan ska man gå runt och jobba med något man inte tycker är kul? Vad är det för mening? I de flesta fall spenderar man ju minst lika mycket tid på jobbet som man gör hemma. Är det då värt att ha ett jobb man inte trivs på då?

Nu kära vänner har jag använt mer svordomar i detta inlägg än vad min son någonsin ska behöva höra och med det tackar jag för mig!